Hur det är att lämna sin bästa vän
Får ursäkta för att det nästan bara blivit "Dagens Hyllning!" på bloggen ett par dagar men när skolan sätter igång har jag helt enkelt inte tid. Idag kommer iaf en inre monolog om hur det var att lämna Kingen, min bästa vän...
I början av december 2009 hade jag ett travarsto vid namn Lalique Chizan på prov. En häst jag idag med nya erfarenheter kan säga var en häst med ett hjärta av guld men med ett dåligt självföroende och som alltid tagit sin matte förgivet. Nu var det en ny människa och ja, jag var inte tillräckligt mogen då för att hantera en trippig och nervös häst på 160. medans Lickan, som hon kallades, var kvar åkte jag till Skövde och fann dig, min bästa vän. Jag var nervös och skakig när jag satt upp vilket dåvarande ägaren såg direkt. Så jag gjorde det bästa jag kunde av det. Skritt och trav var allt jag gjorde, men jag var helt såld. Dina lätta steg på snön smög sig in i hjärtat på mig och under hela kommande vecka väntade jag! På fredagen kom du hem och där började äventyret!
Allt var inte lätt för mig till en början, jag var så rädd sedan jag hade haft Lickan och du var itne helt enkel i början häller. Bockade och stegrade dig, tills jag gav upp och obias, en nära vän, fick rida dej. Sen tvingade han upp mig och du var helt förändrad. I 11 månader var det du och jag. Jag lånade ut dig ibörjan av sommaren, tog hem dej en vecka till NH-lägret och sen tillbaka igen till dom som hyrde. När du kom hem igen var du omusklad och den där glimten i ögat du alltid haft var borta. jag ahde dej någon månad och sne tog mitt psyke över ala mina val i livet och du skulle ut på foder men kom hem igen pga. misskötsel och stress! Hade dig ytterligare 2 månader och det var underbart den tiden för vi klickade som aldrig förr! Men jag ville tävla..
King hade haft fel sadel och jag ville inte tävla en sån häst som du, du var verkligen värd att få bli promenad häst nu. Din tid som rid och tävlingshäst tog slut här. Du flyttade med Martina, utan en ända tår flyttade du och än idag så fäller jag inga tårar, och det är snart men månad sedan. Jag saknar dig, något innerligt djupt som jag aldrig känt för någon levande varelse innan! men denna gången känns det verklgien som du har kommit rätt! Alla bitar faller på plats och du och jag kommer alltid vara något speciellt.
Jga ahr hälsat på dig, 2 gånger nu. Och varje gång strålar du lite extra, det säger både martina och hennes mamma. Så jag tror verkligne att du alltid kommer minnas mig. Du gjorde mig en stor tjänst min vän, och det är något som jag alltid kommer vara dig otroligt tacksam för, och det tror jag du känner! Jag kommer minnas dig som den ända punkt som lös upp mitt mörker vissa stunder, som en strålande glad individ och inte bara som en häst, utan som min ända sanna självfrände! ♥
Tribute King Clubman ♥
I början av december 2009 hade jag ett travarsto vid namn Lalique Chizan på prov. En häst jag idag med nya erfarenheter kan säga var en häst med ett hjärta av guld men med ett dåligt självföroende och som alltid tagit sin matte förgivet. Nu var det en ny människa och ja, jag var inte tillräckligt mogen då för att hantera en trippig och nervös häst på 160. medans Lickan, som hon kallades, var kvar åkte jag till Skövde och fann dig, min bästa vän. Jag var nervös och skakig när jag satt upp vilket dåvarande ägaren såg direkt. Så jag gjorde det bästa jag kunde av det. Skritt och trav var allt jag gjorde, men jag var helt såld. Dina lätta steg på snön smög sig in i hjärtat på mig och under hela kommande vecka väntade jag! På fredagen kom du hem och där började äventyret!
Allt var inte lätt för mig till en början, jag var så rädd sedan jag hade haft Lickan och du var itne helt enkel i början häller. Bockade och stegrade dig, tills jag gav upp och obias, en nära vän, fick rida dej. Sen tvingade han upp mig och du var helt förändrad. I 11 månader var det du och jag. Jag lånade ut dig ibörjan av sommaren, tog hem dej en vecka till NH-lägret och sen tillbaka igen till dom som hyrde. När du kom hem igen var du omusklad och den där glimten i ögat du alltid haft var borta. jag ahde dej någon månad och sne tog mitt psyke över ala mina val i livet och du skulle ut på foder men kom hem igen pga. misskötsel och stress! Hade dig ytterligare 2 månader och det var underbart den tiden för vi klickade som aldrig förr! Men jag ville tävla..
King hade haft fel sadel och jag ville inte tävla en sån häst som du, du var verkligen värd att få bli promenad häst nu. Din tid som rid och tävlingshäst tog slut här. Du flyttade med Martina, utan en ända tår flyttade du och än idag så fäller jag inga tårar, och det är snart men månad sedan. Jag saknar dig, något innerligt djupt som jag aldrig känt för någon levande varelse innan! men denna gången känns det verklgien som du har kommit rätt! Alla bitar faller på plats och du och jag kommer alltid vara något speciellt.
Jga ahr hälsat på dig, 2 gånger nu. Och varje gång strålar du lite extra, det säger både martina och hennes mamma. Så jag tror verkligne att du alltid kommer minnas mig. Du gjorde mig en stor tjänst min vän, och det är något som jag alltid kommer vara dig otroligt tacksam för, och det tror jag du känner! Jag kommer minnas dig som den ända punkt som lös upp mitt mörker vissa stunder, som en strålande glad individ och inte bara som en häst, utan som min ända sanna självfrände! ♥
Tribute King Clubman ♥
Kommentarer
Postat av: Mikaela
Usch, alltid jobbigt att behöva skiljas åt!
Trackback
